Barret ska väck!

Jag har alltid varit väldigt överbeskyddande när det gäller mitt hår. Feg. I åttan tog jag mod till mig och fick det avklippt och då grät jag i en månad. Mitt hår ska helst inte klippas eller tonas eller något sådant hemskt, utan det ska bara vara. Jag är trött på det! Jag ska klippa mig, och jag ska göra en drastisk förändring! Jag vill klippa det mycket kortare. Nu hänger det i långa, raka, tråkiga längder. Jag vill ha kortare och därmed mer volym. Jag funderar även på att tona det lite mörkare så att jag får den där fina glansen som alla andra har (erkänn då!). Här kommer lite exempel på frillor som jag gillar. Vad tycker ni?

Ungefär den här längden.

Typ så här! Lite ljusare färg kanske.

Precis så här fast med längre lugg på sidorna.

Snedbenan är het!

Göde

I går var jag och min kompis Christina, som är från Köpenhamn (hon pratar för övrigt danska till mig och jag svenska tillbaks och vi förstår varandra till 98% - rätt bra!), och fikade (jag har lärt all ordet fika här - hur kan man leva utan det ordet?) på ett litet ställe som heter Little Pie Company. Jag beställde en cappuccino och en maffig brownie som nog var den godast brownie jag ätit någonsin. Det lilla stället rekommenderas att besökas om man har vägarna förbi Nevvan.

Minusgrader ute, vår inne

Vad tycker egentligen Elmika om varannan röd varannan orange nagel? Hiss eller diss?

Bokinköp

Årets första nya böcker har inhandlats. En bok, med titeln Rules of Civilty av Amor Towels,  köpte jag när syster och svåger var och hälsade på i den finaste lilla bokaffären jag vet. Den heter Three Lives & Co från 1978 och finns belägen i West Village. Jag älskar när böcker skildrar starka kvinnor à la böckerna som Austen, Bronte systrarna och D.C Lawrence har skrivit, och till min förtjusning handlar även den här boken om en färgstark kvinna, dock i modernare tappning, närmare bestämt sent 1930-tal. I en bokhandel som heter Shakespeare & Co Booksellers i Greenwich Village köpte jag den andra nya boken för i år. Den är skriven av min favoritregissör Woody Allen med titeln Complete Prose. Boken består av flera delar som alla var publicerade under sena 1970-talet. På framsidan av boken står det "An ideal bedside companion". Det rådet ska jag följa nu.

Shiny and new

I've decided to write in English at times so the non-Swedish speakers might have a chance to understand what's going on in my life. The biggest news is that we just got something new and wonderful to the apartment. After months of trying to get someone here to come and look at the old one, we finally bought a new one and got it installed yesterday. It's a white, shiny beauty, and it will be loved forever and ever. Here it is:

Katharine

                           

Ni som känner mig väl vet att jag är svag för gamla svartvita filmer. I min tonår sprang jag hem från skolan för att slå på ettan eller tvåan som alltid visade en gammal film på eftermiddagen. Det visades både svenska och amerikanska, och en skådespelare som ständigt dök upp i rutan i de amerikanska filmerna var den vackra Katharine Hepburn, ofta tillsammans med Spencer Tracy (som hon hade ett 26 års långt förhållande med även fast han aldrig skilde sig från sin fru), Humphrey Bogart eller den stiliga Cary Grant. New York Public Library for the Performing Arts har i några månader haft en utställning om Katharine Hepburn med namn: Dressed for Stage and Screen. I går tog jag äntligen tunnelbanan upp till Lincoln Center och såg utställningen. Den var fantastisk. Det var inte enbart underbara scenkläder som visades, utan även hennes privata garderob, hennes skådespelarkarriär, och filmer om hennes privata liv. Det jag gillade mest med utställningen var att få reda på att Katharine var känd för att vara tuff mot medier, och att hon alltid, åtminstone privat, bar byxor. 1981 frågade en journalist vid namn Barbara Walters om hon någonsin använder kjol. Katharine svarade att hon ägde en kjol, och den skulle hon ha på sig på Walters begravning.

Jag kan själv

Solen sken så vackert när jag vaknade att jag fick inspiration till att ta tag i jobbsökandet igen. Det är inte lätt att få ett statsvetarjobb här ska jag säga. En jobböppning får ofta mer än 5000(!) ansökningar. Oh lord...Men den vetskapen störde mig inte i dag när jag satt och mailade till mina kontakter (återigen) och frågade om de möjligtvis läst min ansökan...

Arbetslös

Jag är arbetslös. I går drog de mörka arbetslöshetsmolnen in och la sig precis ovanför mig. Jag tog en promenad i ett försök att lura bort dem, men det fungerade inte - det var lika grått ute som inne. Jag funderade på om jag skulle byta riktning och satsa på någonting annat. Vara öppen för nya saker. Men det skulle vara mot min vilja - det känns ju som om jag knappt har börjat. Det slutade med att jag låg i sängen och såg tre filmer: Broken English, 2 Days in New York och Take This Waltz samtidigt som jag åt pepparkakor inhandlade på IKEA.

Syftet

Nu när jag har startat min allra första blogg skulle jag vilja skriva lite om syftet. Jag har alltid känt mig obekväm att basunera ut tankar och känslor i sociala medier, men eftersom jag bor så långt bort från mina kära och nära vill jag nu göra det. Kanske inte mina djupaste och knäppaste tankar, men åtminstone mitt allmäntillstånd.  Jag vill att min familj och mina vänner ska veta om jag är lycklig eller förbannad, gråtfärdig eller go. Jag vill genom denna blogg slå flera flugor i en smäll - de vänner som vill veta hur jag har det, kan nu göra det genom att läsa här. Efter en inledande gratulation till mig och staden som jag bor i (se nedan), börjar jag nu med att öppna mitt hjärta och min hjärna för den som är intresserad. Håll till godo!

Är det en vacker Volvo utanför våningen?

Happy Anniversary!

För nästan exakt ett år sen flyttade jag till New York - det mest livsavgörande val jag någonsin gjort. På gott och ont. Happy Anniversary till mig och New York!