Ingen stad som denna stad

I min stad ser jag allt ont, och allt gott. Jag ser allt mörkt, och allt ljust. En mix av allt. Så många intryck och tankar samsas om plats i mitt huvud. Ingen dag är den andra lik i min stad. Tiden kan rusa så fort förbi, därför älskar jag den behagliga känslan som infinner sig när saker får mig att jag stanna till. Andas. Betrakta. Förundras. Ofta är det platser, byggnader, eller hur eftermiddagsljuset sprider värme på betongen.

Det har tagit nästan två år för mig att hitta min stad, i min stad. Känslan av trygghet, att det här är mitt hem, tog lång tid. Kanske för att jag levt kvar i livet jag hade innan jag flyttade hit, kanske för att det tar ett bra tag innan man verkligen känner sig hemma i en ny stad, kanske både och. Känslan av att titta ut i morgondiset på min lilla trädgård, är lycka. Känslan av att promenera i mina favoritkvarter, fika på stammishaket, heja på personer jag ser nästan varje dag fast inte känner, är lycka. Känslan av att ha hittat underbara nya vänner, och kärleken, är lycka. Känslan av att känna sig hemma, är lycka.