Jag har en liten vän som heter...

...Don. Det är namnet på min vän som ofta sitter utanför mitt fönster. Vår vänskap började för ungefär en månad sedan då jag hörde ett igenkännande läte på innergården. Jag skyndade mig till fönstret för att rädda den lilla kraken - jag visste ju med en gång att det var någon i nöd. Innan jag hunnit blinka satt det en liten grå varelse några meter från mitt öppna fönster. Lite smal och ruggig var han så jag gav honom en skål av min exklusivaste yoghurt (jag har som utgångspunkt att alla bör äta mat av högsta kvalité om så är möjligt). Jag gav honom namnet Don. Efter den dagen sitter han ofta utanför mitt fönster och tittar in för att se om jag bjuder på något annat trevligt. Jag har dock inte matat honom efter den gången eftersom jag märkt att han bor i våningen under och jag vill helst inte skapa dålig grannsämja (hhrmm, pik till svåger). Därför var han ju inte heller i nöd - han ville bara ha en fika eller komma in från kylan (men jag tycker allt att hans päls blivit lite glansigare av min yoghurt). Han är väldigt skygg och fräser som bara den om jag gör oförutsägbara rörelser. Men då och då får jag klappa honom lite bakom örat och då spinner han gott. Häromdagen när jag vädrade våningen smög jag fram och knäppte ett par kort på honom. Och voíla, här har ni skönheten: